Vallning...
Jag tänkte skriva några rader om min Cavalier King Charles spaniel Amiteg´s Fjalar fast nu för tiden heter han Oliver. Oliver föddes den 11 mars 2005. Första gången vi sågs var han bara 4 veckor gammal och kunde ligga och sova i min hand. Det var kärlek vid första ögonkastet och 4 veckor senare var jag på väg hem med min, Oliver.

Oliver var min första hund och det var så mycket jag ville göra agility, freestyle, lydnad, viltspår, utställning, rally lydnad och jakt. Vi håller fortfarande på med alla dessa aktiviteter (med blandad framgång). Men nu var det inte det jag skulle skriva om utan hur min Cavalier blev en vallhund, ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt hur det började. Oliver är en väldigt lugn och snäll hund mot allt från den slingrande daggmasken till de stora travhästar vår granne har. Vi bor på en lantgård i insjön och sommaren 2005 när oliver fortfarande var liten valp bestämde vi oss för att skaffa höns. Jag kläckte 7 kycklingar i maskin och när man kläcker själv blir det lite pyssel med dem eftersom de saknar hönsmamma. Eftersom omvårdnaden tog sin tid hade jag oliver med medan jag skötte kycklingarna. Oliver älskade kycklingarna.

Sen var det dags att vänja kycklingarna med att vara ute så ett par timmar om dagen var de ute i en bur hage och oliver vek aldrig från deras sida utan låg där snällt bredvid kycklingarna dag ut och dag in. Sen kom dagen då kycklingarna skulle flytta ut till de andra hönsen i hönshuset. Hönsen gick ute i hönsgården och kycklingarna som fortfarande var mycket små tog sig ut genom springor till saken hör att vi hade den sommaren fem katter i hushållet som också tyckte det var intressant med kycklingarna fast av en helt annan orsak. Oliver som brukade ligga ute bredvid hönsgården började att tok skälla och han är inte en hund som skäller annars så vi rusade dit och där står oliver med kycklingarna under sig och raggen rest och en katt som lomade iväg. Det var den första gången han räddade livet på kycklingarna och det skulle till att bli fler gånger innan sommaren var slut. Efter den händelsen fick kycklingarna gå lösa med oliver, det var så roligt kycklingarna såg oliver som sin hönsmamma och de var livrädda för e andra hönsen.

Oliver var en naturbegåvning och han skötte sitt jobb som kycklingmamma galant. Oliver tyckte om de andra hönsen med men han var lite för het på gröten och rusade ofta rakt emot dem men efter några bastningar av tuppen Hugo blev han lugnare. Nu gick sommaren mot sitt slut och gräset i hönsgården tog slut så vi släppte ut dem under dagarna, men det var ett tidsödande jobb att få in hönsen igen samt att där vi bor är det mycket uthus att krypa in under så när hönsen gick under uthusen kom vi inte åt dem men oliver var ju alldeles lagom så han kom ju under. Så vi började att visa in oliver under uthusen och när han gick in gick hönsen ut. Det var så det hela började och nu är han oumbärlig i den daliga skötseln av hönsen, han vallar in dem till kvällen och håller dom säkra, men kycklingar verkar ha en speciell plats i hans hjärta och jag överlåter gärna kycklingarnas liv i hans omsorg.

Vi tränade aldrig vallning jag och oliver det var något som växte fram naturligt på något vis. Nu under sommaren 2006 har vi dock lagt in några kommandon och finslipat tekniken så arbetet och samarbetet går smidigare. Jag har även provat att släppa oliver efter en förrymd kanin vilken han förföljde och ståndade så jag lätt kunde plocka upp kaninen. Jag kunde inte annat än skratta där stod min sällskaps Cavalier och ståndade en kanin. Nu väntar en tids vila från vallningen tills våren anländer med hopp om livet och på att oliver ska fylla två och för hoppnings vis gå i avel. Oliver har en fullspäckad sommar fram för sig och jag tror att han längtar till dess…